midsommartid

Vi firade midsommar på västkusten, i lilla Påarp, som trots sin storlek är en metropol, i alla fall för oss. Det var mycket traditionellt och mycket välordnat. Jag åkte dit minst sagt bitter, drack stora mängder öl och hade trevligt och åkte hem med en mycket mindre pessimistisk livssyn. Jag gick från att känna någon slags uppgivenhet, där jag såg mig själv som ensam och arbetslös i framtiden till att helt plötsligt inse att alla vägar ligger fortfarande öppna. Jag borde se denna lilla motgång som en möjlighet. Och det ska jag göra.
Jag klagar ofta över att jag har sån otur jämt. Jag har otur ofta! Men jag vågar rätt mycket också. Jag säger ofta att jag är feg, men jag är inte speciellt feg. Jag satsar faktiskt.
Så nu ska jag, fattiglappen Mikaela, ta nya tag och inse att världen ligger för mina fötter. Så, tack Julia, Marta, havet, Östen och Ulla och alla andra parametrar som fick mig att bli mindre uppgiven och mer glad och tack Victoria för att du är en levande C-vitamin som alltid ger mig nya energi.